Hur fan kunde du?

Jag ligger här i min säng och försöker sova, men det går inte! allt i huvudet bara snurrar.. Jag måste skriva av mig lite, skriva av alla tankar och funderingar som inte vill ta stopp, Tankar och funderingar som jag inte gjort mig av med.. än.

Hur fan kunde du!?
Vi har varit kompisar sedan dagis.. BÄSTA kompisar hela livet fram tills nu, fram tills i år.. midsommar -09, hur fan kunde du?...

Jag vet, det var dålig stämning, vinet började ta slut och det hade regnat på oss.
Vi satt inne och jag pratade med en annan vän. (Den fjärde tjejen var i ett annat rum)
Du var så sur.. så arg på allt, på mig..
Egentligen visste jag inte, varför just på mig? Jag hade faktiskt inte gjort dig något.
Men det fanns något inom dig, något du var så arg på, och det hatet du hade inom dig, var riktat mot mig, men varför? jag hade fakiskt inte gjort dig något.

Det var då det börja, slutet på våran vänskap skulle nu ta slut.

Du skrek, du skrek på mig.. du närmade dig mig med bestämda steg, en ilsken blick jag inte alls kände igen. En blick som fick mig att undra vart du ville komma, vad det var du egentligen ville.. Jag lyssnade inte på dina ord, jag lyssnade inte på det du skrek. Jag kollade på dig och log lite förvirrat.. jag satt och bara hoppades på att du snart skulle säga att du skoja.
Du stod bara någon cm ifrån mitt ansikte..
Jag sa åt dig att komma lite närmare, det var då det brast. Din ilska inom dig, riktad mot mig släpptes nu lös. Du tog tag i mitt hår, ryckte hårt i det, och jag ställde mig upp. Det var inte fören nu jag förstod, du menade allvar. Jag var rädd.. Jag ville inte bråka, inte med dig, inte idag..
Jag försökte komma loss, men du höll i mig, du skrek och jag såg att det var så mkt hat i din blick, du var inte klar med mig än.

Allt gick så fort, jag hann nästan inte förstå vad som hände fören ett tag efteråt. Jag fick en chock.. jag kan fortfarande inte förstå hur du kunde göra det. Du slog mig. Du slog mig i ansiktet. Jag kom loss, tog min väska, och fick med mig min andra vän som hade suttit på samma plats som innan, hon såg allt, hon såg att du slog mig, slog mig i ansiktet..

Jag gick ifrån dig med ett märke på käken, ett rött märke från slaget du gav mig.
Jag kommer aldrig glömma, jag kommer aldrig att förstå, hur du kunde göra så.
Vi har varit kompisar sedan dagis.. BÄSTA kompisar hela livet fram tills nu, fram tills i år.. midsommar -09, hur fan kunde du?...