gasen i botten

Nu är jag äntligen hemma igen, samma gamla ställe där man känner igen sig.

Jag körde nämligen syster till stan, och när jag skulle tillbaka, så råkade jag ligga i fel fil. Det var då försent att byta, så jag körde på.

Det slutade med att jag virrade runt och hade ingen aning om vilket håll jag skulle. Jag såg då också att bensinen började rinna iväg ganska så hastigt och det var nu rätt så viktigt att jag iallafall var påväg åt rätt håll.

Jag panikringde då pappa när jag såg att jag bara hade 50 km med bensin kvar, som fick vägleda mig en bit. Jag svängde av och tänkte droppa i några liter bensin, men kom då på, att bankkortet låg fortfarande hemma i den lilla dosan, då jag tidigare betalat några räkningar.

Det var nu bara att hålla tummarna och gasa vidare..

Jag åkte tillbaka upp på motorvägen och kände mig rätt så säker. Jag höjde musiken, satte på mig solbrillorna och lutade mig lite tillbaka.

Det var då nu, som jag inte hade någon aning om att jag var påväg åt helt fel håll...

Jag körde på, och märkte att jag inte alls kände igen mig. Så jag förstod ganska snabbt att det inte kunde vara rätt. Jag hoppades på att jag tillslut skulle kunna vända bilen och åka tillbaka på andra sidan motorvägen. Men, det var inte fören jag kom bort till BRO, som jag kunde åka och vända.. Jag hade nu 30 km med benin kvar.

Jag körde så sparsamt jag kunde, och när jag tillslut såg skyltarna mot täby blev jag riktigt lättad.

Jag tog en titt på bensinmätaren och det stod nu 10 km! Jag hade ingen aning om, om jag skulle komma ända fram.. den slog om till noll, bara några meter ifrån huset. Jag hade klarat mig, klarat hela vägen.. jag var hemma, hemma i täby.